Du är här:Start

11 apr måndag

Använd din röst!

För några veckor gjorde lokaltidningen (sv kyrkans) ett reportage om mig och min väg till pastor och instruktör, länk till artikeln finns längst ner i inlägget. Mer och mer korsas och förenas mina båda arenor - inte minst i denna blogg, vilket jag tycker är fantastiskt.

Men jag har varit med några gånger i olika mediala sammanhang och tyckte förut att det var roligt och spännande att uppmärksammas. Men när jag blivit citerad eller något återberättas med en vinkel som inte alls känts som jag, gick det upp för mig att det är så det fungerar. Media har ett syfte med varför de rapporterar och då får det jag säger passa in i det syftet och inte tvärtom.

Därför var det med ovilja jag svarade ja på frågan att medverka i tidningen. Då kanske du undrar varför jag gjorde det ändå. Jo, jag tänker så här; jag önskar att det mycket oftare rapporterades om kristna i media. Inte bara predikoturer eller annonser, utan det som speglar livet, tron, Jesus, relationer, upprättande - sånt som berör svenskar i vardagen; glädje, hälsa, relationer, kamper, jobb, ekonomi, problem, framgång osv.

Så när denna möjlighet dök upp kunde jag ju inte säga nej till något jag själv önskar skulle finnas mycket mer av - även om det var jag själv som skulle få göra det just den här gången, och så här i efterhand är jag väldigt tacksam.

De som möter mig utanför kyrkan, som kanske bara vet om att jag är pastor till namnet fick en liten inblick och ett litet smakprov på vad ett liv med Jesus kan innebära. Och många har kommenterat, unga som äldre, att de verkligen uppskattade att läsa artikeln.

Jag tror att många är som jag, att man tycker att det borde vara på ett annat sätt i samhället, i kyrkan, på skolan eller på ens arbetsplats. Men när man får tillfället att göra något åt det, då är det så frestande att backa; inte ska väl jag - nej, låt någon annan göra det.

Men du kan göra skillnad...om du vågar. :)

Här är länk till artikeln: https://issuu.com/berlingmedia0/docs/amosbodennr12016

Tillsammans på vägen! /Frida

4 apr måndag

Påskens äventyr

Ibland blir inte livet som man har tänkt det...jag hade samlat ihop endel jobb att göra i bilen på väg till fjällen, däribland bloggandet. Men på morgonen när allt var packat och barnen skulle väckas för en resa som vi längtat så mycket efter (hela familjen, goda vänner, fjällstuga, skoter - ja, ni hör!) så säger Samuel: jag mår inte bra! Han sov sedan timme efter timme, vaknade till och hade blivit riktigt risig. Så då bestämde jag mig för att dra upp själv med barnen, bilen och skotern på släpet de 35 milen, därför inget bloggande... Samuel tog sig upp till fjällen då han blivit frisk, men nu är vi tillbaka hemma så då kör vi:

"Hur går det" har många frågat mig de senaste veckorna...ni som läste mitt förra inlägg vet varför. Jag hoppade på en två veckors lång detox som skulle rensa upp lite inuti och ge nya inputs på maträtter utan mjöl, mjölk o kött.

Och det gick både bra och dåligt. Från början kändes det, som jag skrev, helt fantastiskt! Men ungefär efter en vecka upplevde jag att jag hade svårare att återhämta mig, att ha energi till träningen på den maten var inga problem, men att fylla på efter träningen var svårare. Så jag lade till fisk och kyckling den andra veckan + att jag kom i situationer då det skulle varit rent otrevligt att inte äta det som bjöds, men i det stora hela var det en riktigt lärorik och bra period.

Efteråt tillsatte jag kött, mjölk, mjöl och socker eftersom och mjölken gick helt obemärkt förbi medan mjölet ställde till lite oreda i magen, nä förresten, inte oreda utan en sämre "känsla" i kroppen - hmm, svårt att förklara.

Jag kommer i alla fall att fortsätta äta mer grönt, frön och nötter, groddar är en ny favvo! Jag kommer att dra ner på gluten så långt det fungerar i vardagen. För den andra lärdomen är att måltider är en gemenskap och äter man annat eller på andra tider blir det både tråkigt och ibland t.o.m otrevligt, därför ser jag det som en balansgång där måltidsgemenskapen ibland går före mina personliga kostvanor.

Denna vecka har jag också insett hur gammal jag är, tänkte ta min första löprunda för denna vår men fick så fasligt ont på utsidan av knäet... Kan fortfarande så här två dagar efteråt inte gå utan smärta, MEN min vanliga träning, med steplåda, burpees, utfall osv funkar bra. Så mister du en träningsform står dig tusen åter :)
Det får man påminna sig om när man börjar bli till åren kommen (typ som jag alltså...)

Annars har påsken varit härlig, som Jan Sköld sa: lugn där i början, men framåt påskdagen blev det mera livat :) nä, men påsken är varje år en så fantastisk höjdpunkt - Jesus är uppstånden och jag får leva i relation med vår himmelske fader varje dag! Det är stort...riktigt stort!

Tillsammans på vägen! /Frida

8 mar tisdag

14 dagar på ett annorlunda sätt

För ett tag sedan var det en insändare i tidningen Dagen som handlade om fastan, att ta en månad då man äter annorlunda, för kroppen och miljönÄ och att växtriket är betydligt miljövänligare mat är inget nytt, men för mig som älskar kött och fisk har detta aldrig varit på tapeten. Som jag tidigare har nämnt i mina inlägg kan man fasta från många saker, jag har tidigare år fastat ifrån annat än mat men utmanades alltså just detta år att fokusera på min vanor (ovanor?) kring maten.

Jaha, vart börjar man? Googlade runt lite och insåg att detox, veggo och rawfood har mycket att komma med kring recept och varor. Tänkte "ska det va så ska det va" så jag bestämde mig för en 14 dagars detox, att rensa rören, bara äta saker från växtriket (alltså bort med kött, fisk, smör, kvarg, mjölk, gluten mmmmmmmmmm) tänkte i mitt stilla sinneÄ"vad KAN jag äta".

Att fara och handla var en upplevelse bara det Ä jag har köpte många saker som jag inte ens har vetat att de funnits fram till nu! Frukt, grönt, nötter och bär, soyamjölk och bönpasta Ä allt med namn så att man tror att man vrickat tungan när man ska säga vad de heter: Hirs, QuinoaÄ

Alltså visste ni att det finns groddar, selleriskälkar och delikatessrödbetor i salladshyllorna Ä okej, det kanske bara är jag som snöar in mig på några frukter, isbergssallad, tomat, gurka, mackor, smör, ost, skinka och X antal mejeriprodukter när jag handlar, så därför var detta lite av en ny värld för mig. Personalen fick verkligen visa vad de gick för, både på golvet och i kassan, jag fick till och med en kommentar om hur mycket nyttigt jag köpt av kassören (ja, det var första gången de häntÄ).

Så när dag 1 började var jag tokladdad Ä problemet var bara att man skulle börja dagen med en gräsdryck full med alla de vitaminer och mineraler som är bra för kroppen. Vi snackar PROBLEM, för denna dryck luktade och smakade vedervärdigt Ä som att dricka finklippt gräs, nu kanske du sitter och småskrattar och tycker att jag är den mest patetiska och lättlurade i hela världen, å visst du har säkert rätt "men ska det va så ska det va". Så jag tvingade i mig den med näsan hårt hållen så att ingen lukt och smak fick tränga sig in i sinnet vilket inte riktigt lyckades och en härlig kräkreflex gjorde sig gällande, men tillslut så var den nere.

Dag 1 Ä checkÄ

Dag 2 Ä nytt problem! Jag skulle ju ha mina fredags pass Ä lite energi = dåligt pass.

Det var spännande på ett läskigt sätt att starta ett intervallpass som instruktör och inte öht veta hur kroppen skulle reagera på ansträngningen Ä men till min stora förvåning har jag sällan varit så pigg och alert i benen. Efter det tredje och sista passet insåg jag att det bränslet som jag hade gett kroppen var raketbränsle (ja, kikärtorna gav pruttgas också) som gjorde att min kropp orkade, drev och ville mer hela tiden.

Ser fram emot att se hur resterande tid upplevs, men ett är säkert Ä jag kommer inte att fortsätta äta på samma sätt som tidigare, har fått ny inspiration från växtriket på bara några dagar.

Blandade tankar dessa första dagar:
Vad mycket man kan äta innan man blir mätt!
BIlpåsen såg god ut vid kassa på affärenÄ
Tänk att vissa lever på detta sätt jämtÄ
Ratatouille är väldigt mumsigt!
14 dagar är väldigt lääänge.

Tillsammans på vägen!

/Frida

17 feb onsdag

Vart är din plats?

Att vakna de kalla, mörka vintermornarna och gå till kaminen, krypa ner under fläkten för att låta den varma luften strömma mot den varma kroppen. Att inte låta kylan tränga sig in utan behålla sängens värme en liten stund till. Att låta ögonen vänja sig vid det dunkla ljuset från köket en bit bort och låta kroppen vakna i sin egen takt. En plats som var min, som jag tyckte om, där tankarna fick fara fritt och där lugnet fanns och t.o.m sömnen ibland smög sig på efter en lång skoldag.

Eller altanen på stugan i skärgården, där sommarkvällen blir till sommarnatt och solen sakta sänker sig ner i havet, där samtalen med min man blivit många när barnen somnat inne i stugan, insvepta i filtar med bara denna underbara vy framför oss.

Åsså den här: i vårt hobbyrum i källaren, med en gammal, rätt så kass Crosstrainer, där utsikten är en själsdödande bokhylla full med bråte och golvet fullt med prickar från all färg som målats på olika möbler.

Ibland kan vi tro att omständigheterna måste vara perfekta, dom kan ju, som i stugan, vara helt underbara, men det är inte det som definierar den där platsen med stort P - det är sällskapet.

Med mig vid kaminen satt min bror, vi bråkade ofta om avgränsningarna - hur stor yta som skulle tillhöra ens egen sfär. Men framförallt delade vi värmen och livet där framför kaminen, spelade spel, läste läxor, värmde kalla fötter efter roliga utelekar och sov (för att sedan vakna i värmepanik).

I stugan så är det stunderna med Samuel jag värderar allra mest - att dela livets ups and downs, tron, barnen och allt annat som hör vardagen till.

Nere i källaren framför den alldeles för dammiga hyllan är min plats där jag och Gud har tid tillsammans. I lurarna hörs lovsång, predikningar, ljudbibel från Spotify eller nu mer också undervisning från de kurser jag läser.

Det fascinerande med dessa ställen är att de är inlagda i mitt kropps/hjärn/hjärt-minne. Precis som att en plats du förut sökt på Google läggs in i minnet så när du nästa gång söker på de första bokstäverna ploppar hela sidans adress upp är det med dessa platser i mitt liv. Det är som att hela jag har en inprogrammerad känsla för dessa platser. Så det finns ingen startsträcka - utan när jag kommer dit infinner sig ett lugn och en igenkänning. Det är som att kanalen redan är öppen, sidan är redan nedladdad.

För mig är dessa platser enormt värdefulla - kaminen är rätt inaktuell, men den där känslan tillsammans med min bror infinner sig ofta när vi bygger pussel, spelar spel eller bara hänger tillsammans. I stugan är vi inte jämt, men på bastuflotten, nere i relaxen eller ute på vår altan finns denna otvungna närhet till min man som vi lärt oss att njuta av. Och nere i källaren går det inte att leva hela livet, men på promenaden, på flyget eller när lampan släcks på kvällen finns närheten till Gud så påtaglig.

Ursprungsplatsen är inte ett beroende utan en hjälp - för om vi tappar bort närheten, friden, relationen, det där som vi har lärt oss att älska så mycket kan platserna hjälpa oss. Det är som att vi går förbi hjärnan och rakt till hjärtat när vi återvänder och återerövrar platsen.

Har du någon plats där du bygger dina viktigaste relationer? Har du någon plats där du kan få del av allt gott Gud vill lära dig, ge dig och utmana dig i? Om inte, försök hitta en - fyll den med er relation, allt behöver inte vara positivt - man kan brottas och diskutera, men det viktigaste är att man där delar livet - då djupnar relationen och det blir en plats som är guld värd.

Tillsammans på vägen! /Frida

1 feb måndag

Jag känner en fantastisk läkare!

Några av er har dragit nitlotten under senaste veckorna för att ni har plågats med influensa, magsjuka eller förkylning Ä många är de som pustade ut under jul och nyårshelgen eftersom sjukdomarna höll sig på avstånd. Det är som ett lotteri och man tar i trä och kastar salt över axeln för att kanske ha med sig sin lyckostjärna.

Om detta pratar vi vitt och brett Ä för ganska få tänker att det är personens fel att man har blivit sjuk...drabbas man så drabbas man.

Men för de som har influensa i själen, som under julhelgen mått dåligt, de som inte tycker att de duger till, är värda att älskas, är deprimerade och de som bär på olika sår i själen, det ventileras nästan aldrig. För där skyfflar vi dessutom över både skuld och skam, den avslappnade inställningen "drabbas man så drabbas man" är som bortblåst.

Men hur är det egentligen Ä om man inte tar på sig bra med kläder, stressar för mycket, aldrig tänker hygien vid maten, äter dålig kost osv så visst är det mycket större risk att drabbas av sjukdom.

Och jag tänker att det fungerar typ likadant med vårt inre.

Om du t ex blir tillsammans med första bästa och har sex första kvällen, om du fyller din vardag med medias skeva bild på lyckade människor eller om du blivit orättvist behandlad och göder dina tankar med irritation, hämd och hat, om du tar in destruktiva saker i ditt liv Ä droger, våld, porr osv så visst är det mycket större risk att drabbas av sjukdomar i själen.

Här säger vårt samhälle: Allt som känns bra är bra Ä gör som du vill. Testa dig fram, du har inget att förlora. Och om man drabbas: looser!
Här säger de präktiga: Skyll dig själv Ä man får vad man förtjänar.
Här säger sjukvården: Vi kan lindra symtomen - förhoppningsvis hjälpa dig, men vi vet aldrig.

Vi är så utelämnade åt oss själva, men när vi öppnar vårt hjärta för Jesus och ber honom leda oss då är vi aldrig utelämnade utan blir inneslutna.

Till skillnad från samhället säger Bibeln: "allt är tillåtet men allt är inte nyttigt", här finns en guide hur människan fungerar och vad vi mår bra av Ä i det långa loppet. Vilket värde vi har och hur mycket Gud älskar ossÄ det kallas sann kärlek.
Till skillnad från de präktiga säger Bibeln: Ge mig det som är trasigt i ditt liv så ska du få ljuset, friden och kraften ifrån migÄ det kallas sann nåd.
Till skillnad från sjukvården säger Bibeln: Jesus kan hela dig totalt här och nu fast förr eller senare kommer alla att dö, men hos honom finns hoppet om ett evigt liv Ä ett helande som sträcker sig bortom våra begränsningar...det kallas sann upprättelse.

För i Bibeln står det om Jesus, hur han gick på fest hos Matteus som precis blivit kristen efter att ha levt ett liv i korruption och lögner, hans polare var på festen och när det fromma prästerskapet fick se det blev de så upprörda på Jesus och frågade honom hur han kunde äta med sådant slödder. Jesus svarar då: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka". Det står också om Jesus att han "tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar bar han".

Så mår du dåligt, kroppsligt eller själsligt Ä om det är livets lott eller din egen brist som ställt till det för dig. Det finns en som tog allt det på sig, som inte kommit för att peka finger och trycka ner utan som är full av nåd, kärlek och helande, närma dig honom så ska han närma sig dig.

Tillsammans på vägen! /Frida

13 jan onsdag

Nyårslöften...

Jag har spenderat dagarna kring nyår i Skellefteå tillsammans med typ 230 youth, bättre än så blir det nästan inte. Vi hade hotellnätter som skulle löpa ut på nyår som jag passade på att använda. Sen har jag också hunnit vara på pastorskonferens i Stockholm i 3 dagar med drygt 500 pastorer vilket som vanligt var sjukt roligt, extremt bra, men sen finns det också en sida av detta som är väldigt svårbeskrivligt...ska jag ändå försöka mig på skulle det nog bli: livsförvandlande.

Att resa och träna kan funka så där, om man inte är lite förberedd. Men packar man bara ned en extra handduk (för att ha på golvet) träningskläder och gympadojjor är saken biff. Springa ute, använda hotellets gym, köra enkla övningar på hotellrummet (triceps dips från stolen, burpees eller upphopp, armhävningar, situps, ryggups, squats) listan på möjligheter kan göras hur lång som helst.

Dessutom finns det chans att träna med dom man inte brukar annars - kul att peppa varandra till välmående. Det är dessutom mycket lättare att stiga upp före tuppen om man lovat varandra kvällen innan...men i Skellefteå fick jag träna ensam, men det gick det med, hann t.o.m ta en selfie!

Nytt år! Nya möjligheter! Nya löften?

Den som påstår att kyrkans bön och fasta är förlegat har inte öronen emot marken. Mer än någonsin längtar människor efter frid och kraft, man längtar efter goda beslut och karaktär. Bara lyssna på alla nyårslöften - karaktärsdanande så det skriker! Jag ser dessutom en trend att användandet av mobilen också är inkluderat - många inser att de prioriteringar man gör på dessa områden påverkar livet väldigt mycket.

Det går någon dag, kanske några veckor - hur länge klarar man det?

Det beror på källan och vilken träning man har. Vad är källsprånget? Är det gott och friskt, för en bättre hälsa och ett mer funktionellt liv? Eller är det skevt och färgat av nutidens krav på perfektion? Vilken träning finns i botten - hur mycket har ens inre fått tränas och fostrats i tålamod, uthållighet och beslutsamhet?

I bönen till Jesus finns detta - en god källa: kärlek, frid, förlåtelse - till mig och till mina medmänniskor. När jag har min identitet i Honom, jag vet vem som skapat mig, mitt riktiga värde, jag vet mina gåvor men också mina begränsningar; då har jag en god källa att ösa ur, då kan jag känna mig älskad och nöjd och ändå, med en taggad känsla, anta nyårsutmaningen för en mer funktionell vardag.

Livet med Jesus är som en övningsarena - det är alltid någonting som är i pipen för att formas, utvecklas eller växa. Jag har haft en del ökenperioder - mitt uppe i dem vill man ha snabba svar och enkla lösningar. Men i efterhand har den perioden format min karaktär väldigt mycket, och det har ofta mynnat ut i större uppdrag och mer förtroende från omgivningen vilket jag inte alls hade varit redo för innan ökenperioden.

Jag skulle aldrig klara mig utan min tro; att när jag misslyckats få höra "du är förlåten"

Att när mörkret verkar vinna och växa i vår värld få läsa "och ljuset lyser i mörker, och mörkret har inte övervunnit det"

När mitt liv går på tomgång och allt är grått och färglöst få höra Guds röst genom Bibeln: "se jag gör alltid nytt"

Att veta hur liten och ynklig jag än känner mig så är Han, som bor i mitt hjärta, större och mäktigare än allt jag möter i livet, till och med döden! När jag tänker på Stina, att hon och jag en dag ska få mötas igen, då får jag kraft för en ny dag.

En ny dag där jag är omsluten av honom: "du omsluter mig på alla sidor och du håller mig i din hand".

Tillsammans på vägen! /Frida

14 dec måndag

"Ute är mörkt och kallt"

I fredags när jag körde mitt eftermiddagspass kl 14.15 hade det redan blivit mörkt och i skrivandets stund har jag precis skickat iväg barnen till skolan med deras varmaste kläder - termometern visar -23 grader. Så ja, det är mörkt och kallt.

Men det är inte bara vädret som bidrar till detta, det är även läget i världen. Vi pratade krig igår vid köksbordet. Årets nobelpristagare i litteratur, Svetlana Alexijevitj, som lyssnat på tusentals vittnesbörd om krigets helvete har försökt beskriva vad krig innebär. Vuxna som krigat eller vars nära och kära gjort det, som stupat eller överlevt med förfärliga upplevelser i sitt bagage vet vad krig innebär. Barn som har fragment av minnen eller inga minnen alls men som kastar sig under skolbänken i trygga Sverige när en helikopter hörs utanför fönstret känner i kroppen vad krig innebär.

Men jag vet inte, jag har ingen aning om hur det är att leva i ett land som är i krig. Eller jo...kanske lite, för som liten hade jag en ofta återkommande mardröm. Från vårt köksbord hade vi utsikt över en sjö och bortanför den ett berg. På berget ligger ett av Bodens fort som ingår i Bodens fästning. Min återkommande mardröm var att jag såg hur tanks, bandvagnar och fotsoldater helt plötsligt kom upp på berget från baksidan av det, och hur helikoptrar uppenbarade sig, fortet bombades sönder och sen tog de ut riktningen rakt mot vårt hus.

Den mardrömmen fick mig att vakna med total skräck i både kropp och sinne - rädslan dröjde sig kvar en liten stund men klingade av när jag insåg att jag låg i min trygga säng med hunden Ronja varm och go bredvid mig. Men på dagarna ställde jag mycket frågor, vem var Saddam Hussein? Kunde han komma hit? Kunde det bli krig i Sverige?

Och nu är det jag som svarar på dessa frågor till mina barn. Skillnaden är att jag dessutom får svara på varför Sverige inte kan hjälpa de människor som flyr från helvetet på jorden, krigsområden, och jag har inget svar.

För visst kan jag inte säga till barnen att vi inte hjälper människor i nöd eftersom den breda medelklassen och överklassen i vårt land inte är beredd att köpa lite mindre prylar och upplevelser. Att vi faktiskt lever efter att det viktiga inte är färden i sig, att VI har varandra - utan välfärden, att JAG ska ha det bra. Att sången "we are the world" som mina barn sjöng i höst under Världens barn-konserten inte är det många i Sverige verkligen vill, för då skulle vi väl leva så? Att de finns människor som anser att andra folkslag är mindre värda - eller i alla fall så annorlunda så att vi inte vill ha med dem att göra.

Jo förresten, det kan jag faktiskt säga till mina barn - för det är sant!

Och det är när vi vågar erkänna sanningen som det vackra sker. Då vi kan erkänna att dessa saker också finns i vårt eget liv - egoism, bekvämlighet och rädsla, då bryter ljuset in i hjärtat, sanningens ljus.

Att det är mörkt och kallt ute är inget vi kan styra över, men om det är mörkt och kallt inuti kan vi faktiskt förändra det, eller bjuda in den som kan förändra det, bjuda in Jesus. Då kan vi få, precis som min vän Ebba som var Norrbottens lucia i år, få sprida ljus omkring oss.

"I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det" Joh 1:4-5

Min bön:
Jesus du som är sanningen - hjälp mig att vara sann.
Jesus du som är vägen - när jag är sann, när det gör ont att inse mina brister och fel, visa vägen till Gud, vägen till nåd och förlåtelse.
Jesus du som är livet - ta mig med, bortanför mina begränsningar, bortanför min rädsla, låt mig få leva utgivande och kärleksfullt.
Amen

Tillsammans på färden! /Frida

30 nov måndag

När allt inte blir som man tänkt...

Idag är det första advent...jag och min man Samuel firar 15 år som förlovade. I våra ringar står det inget datum utan 1:a advent, och den här dagen har blivit alldeles speciell för oss. För vår förlovning gick inte riktigt som vi tänkt, vi kom hem till mina föräldrars hus sent på lördagskvällen tillsammans med min bror och hans fru. Vi hade planerat att förlova oss efter tolvslaget så att vi vid frukosten, gudstjänsten och släktmiddagen dagen efter skulle ha ringarna.

När vi väl började leta ringarna gick det, ganska snabbt, upp för oss vad som har hänt. Vårt släp med mina möbler stod redo att köras ner till Umeå på min svägerskas föräldrars gård, 5 MIL BORT! Dessutom toksnöade det lapphandskar (extremt stora snöflingor) och blåste riktigt hårt ute.

Här kom vi till den kritiska punkten, klockan var strax midnatt, det var riktigt dåligt väder och risken för en otroligt konstig situation (att smyga in på någons tomt och bryta sig in i ett släp) var överhängande. Men det som jag, så här i efterhand, kan se som något signifikativt för vår relation skedde - vi var båda helt överens om att vi skulle åka, dessutom lite upprymda över det oväntade äventyret.

Vi körde långsamt och fick tillsammans hjälpas åt att navigera i snöyran på de krokiga vägarna, vi släckte ner lyktorna när vi närmade oss byn, sprang småfnittrande med bultande hjärtan till släpet och fick tillslut fatt i ringarna.

Trötta och glada låste vi tillslut försiktigt upp dörren hemma hos mina föräldrar igen och började så tyst vi kunde att klä av oss då min storebror kom ut från toan, hans förvåning var total - vi hade ju två timmar tidigare kommit hem tillsammans med dom... Vi hasplade ur oss någon dålig förklaring och verkade nog otroligt konstiga i hans ögon. Sedan gick vi till mitt rum och fick äntligen användning för ringarna.

Vår strävan efter att det ska vara snyggt, kontrollerat och perfekt, upplever jag, ökar mer och mer eller så är det bara att vår möjlighet att påverka har blivit större. Det retuscheras, justeras och planeras. Men sanningen är att de flesta minnen jag har, som jag ler åt och som jag håller levande är de minnen då allt inte blev som jag tänkt - då den där tryckfelsnissen smugit sig in i själva livet.

Som när jag sprang vilse på Flakaberget och jag ljög och sa nej när ett fjunmusche-moppegäng frågade om jag var vilse. Eller när jag åkte miniskidor och ramlade och gjorde illa mig, då min bror kom låtandes som en ambulans i full fart och fick mig att bita ihop bara för att han var så rolig. Eller när jag glömde att släppa lianen på badhuset så att jag svingades tillbaka rakt in i kaklet så att badvakten fick hoppa i och dra upp mig. Eller när jag som vuxen gjort eller sagt helt fel på passen så att deltagarna skrattat tillsammans med mig. Eller när jag råkade ge fel nummer i Psalmboken i familjegudstjänsten så att den fina "jag vill ge dig o herre min lovsång" istället blev en sång om drakar, eld och dom.

Även judarna hade en prefekt bild av Messias - att han skulle bli kung och komma från Betlehem, att han skulle driva iväg den ockuperande Romarmakten och att han skulle bringa frid och fred - för detta beskrivs ju av profeterna flera hundra år innan Jesus föddes.

Men Jesus föddes i ett stall, växte upp i Nasaret, som var en del av Israel sedd som oandlig "kan något gott komma från Nasaret"? frågar sig en blivande lärjunge. Jesus inordnade sig inte i den judiska prästhierarkin och de politiska system man hade. Han visade inte heller vägen för fred i nationerna - politiskt sett höll han sig faktiskt väldigt neutral - han talar om frälsning med en överstepräst, hälar en soldats öra, talar med en samariska och går över de flesta PK-reglerna man kan tänka sig.

Han var så operfekt en lärd jude kunde tänka sig när man tänker på bilden av Messias.

Men folket älskade honom - så när han kom ridandes på åsnan upp emot Jerusalem tog man av sig sina mantlar, bröt av palmblad och la detta framför honom - man ropade HOSIANNA Davids son välsignad är han som kommer i Herrens namn.

Varför då? Jo för att dom hade fått vara med om något som skakade om deras grundvalar - något som fick dem att inse att hur mycket de än tyckte sig veta, hur bra system dom än byggt upp så var Guds plan, Guds väg så mycket större, så mycket högre.

Han kommer med fred och försoning - men inte genom politiska system utan igenom människors hjärtan.

Kan inte tänka mig något mer hoppingivande än detta med tanke på hur vår omvärld ser ut! Jag vill att det inte bara ska vara advent i mitt hem utan i mitt hjärta - att Jesu kärlek får fylla mig varje dag med kärlek, fred och frid.

Tillsammans på vägen! /Frida

16 nov måndag

Grym på gym?

För många är gymmet ett bekant hem, oavsett vilket gym man går till så är det som att maskinerna och vikterna strålar potentiell träning Ä man ser övningarna framför sig i huvudet och kan på några minuter lägga upp ett inprovicerat styrkepass med 2-3 muskelgrupper i fokus.

För endel är det precis tvärtom Ä bara en djungel av utomjordiska maskiner som signalerar fara. Man ser för sin inre bild vikter komma flygandes och kroppen fastna i vanställda positioner med aptunga vikter ovanpå.

Nyckelorden för god styrketräning skulle jag nog säga är KUNSKAP, KONTAKT och KOST.

KUNSKAP: Har du inte kunskap så skaffa dig det, nej, du behöver inte läsa idrottsmedicin på universitetsnivå, antingen tar du hjälp eller så fixar du biffen mer på egen hand. Många gym har erbjudanden om gymgenomgång och PT Ä en inre varningslampa för "lyxlirare" kanske tänds i din ryggmärg, men tänk efter. Om man tycker det är dyrt kan man kanske boka upp 2 ggr, bara för att få en introduktion och få lite kött på benen, en starter, helt enkelt.

Eller så köper man en bra styrketräningsbok som visar muskelgrupperna och de vanligaste övningarna för dessa. PT på nätet erbjuds på alla möjliga olika sidor Ä mer eller mindre kostsamma Ä ibland kan det dock vara lätt att signa upp sig längre än man ids fullfölja Ä ta en funderare hur mycket du är beredd att verkligen investera i detta. Ofta finns det dessutom riktigt kunniga gymråttor som mer än gärna hjälper dig om det är något du inte riktigt får till eller något du funderar över när du tränar.

KONTAKT: Det är ganska vanligt att se hur, speciellt äldre och kvinnor, styrketränar alldeles för lätt och med "slängande rörelser". Att styrketräna handlar om att belasta muskel hårt så att det bränner i muskeln. Har man för lätta vikter blir det uthållighetsträning, vilket också kan vara bra, men det blir en helt annan typ av träning. Så ganska få repetitioner men med hög belastning.

Sen behöver man också fokusera på rörelsens utförande så att man inte tänker på vad man ska handla medan man tränar. Att fokusera på tekniken och verkligen "krama" muskeln ger kontakt och därigenom goda resultat.

KOST: Tror nästan inte jag behöver kommentera detta Ä spaltmeter efter spaltmeter skrivs i media om kost Ä och det är nya rön varje vecka. Men det man kan konstatera är att kost innehållande kolhydrater är att föredra innan träning och kost innehållande protein är att föredra efter träning. Dessutom tror jag på bra och naturlig mat i det stora hela Ä pulver o tabletter tror jag aldrig är bra i längden. Men självklart är det effektivt för de som tävlar i kroppsbyggnad Ä fast inte särskilt hälsosamt (det finns mycket träning, vanor och kost i elitsatsande idrott som inte alls är hälsosamt, så för att må bra och hålla i längden är deras vanor inget att sträva efter Ä men för att bli bäst i världen finns det ju en poäng att hålla på så).

Själv är jag ingen storstilad gymmare, men jag vet att kroppen mår bra av den sortens träning. Därför försöker jag, utöver de pass jag har att gymma åtminstone 1-ggr/vecka iaf. Dels för att få egen träningstid, dels för att stärka upp nacke/axlar/rygg för min småtaskiga nacke, och för att utmana mig i något jag verkligen inte är bra på eller har goda förutsättningar för.

Men med dessa tre komponenter av kunskap, kontakt o kost är det faktiskt ganska roligt, jobbigt och man känner att det ger.

Om du inte har gjort det förut - så testa, alla kan bli grym på gym utifrån sin kropp och sina förutsättningar.

Tillsammans på vägen! /Frida

30 okt fredag

Träning = glädje

Höstlov...ååå, vad skönt! Eller?

En vän till mig insåg hur otroligt lite hon hann under dagarna, barnen ska ha mat, läsas böcker för, mellis, påklädning, utelek, mat igen osv. Nja, med små barn blir det inte så avkopplande och skönt med höstlov - men det blir ett avbrott från vardagssnurren och mer gemenskap.

Vi däremot som har skolbarn har det faktiskt ganska bra. Jag och Samuel har inte kunnat vara helt lediga, men lite mer ledighet än vanliga veckor har det blivit. Eftersom barnen sköter sig själva rätt mycket har vi haft många mysiga stunder med bakning, sena kvällar och vänner. Men också mycket mera kiv och energi som man inte vet var den ska ta vägen. En sån dag gick vi upp till byns gympahall, vi hyr den och har på så sätt fått nyckeln dit.

Två timmar med Killerball, höjdhopp, lianklättring och en hinderbana blev det och det slog mig hur mycket glädje det finns i kroppen. Och att den glädjen släpps ut när man använder kroppen på alla möjliga (och omöjliga) sätt.

För två veckor sen satt jag på en buss från Jerusalem till Genesarets sjö, jag satt med en man som upplevt sorg i sitt liv det senaste året och vi pratade om hur man tar sig igenom och vidare. För oss båda är tron på Gud vår grund och botten, det som håller oss uppe och som gör att vi faktiskt bottnar trots att det ibland är bråddjupt under våra fötter.

Men för att hitta energi varje dag så hade den här mannen en erfarenhet som jag möter hos så många - energi och kraft frigörs genom att röra på sig. För att skingra tankarna, för att sortera saker i rätt fack, för att kunna fokusera på det man vill, för att kunna sova på natten och vara allert på dagen.

När jag var 21 år var jag med om en skidolycka som gjorde mig rullstolsbunden i en månad - där och då började jag fundera på vem jag var om jag inte var den där sportiga tjejen. "Du är vad du äter" eller "Du är vad du tränar" blir ibland verklighet - vår person blir så sammankopplat med intressen att det tillslut blir dom vi är.

Men jag insåg att jag inte kunde bygga mitt liv på träningen, där grundlades min identitet i att följa Jesus! Sen började en lååång rehabiliterings period, och utåt sett så fortsatte jag träna "som att inget hade hänt", men inombords var det hela skillnaden.

Jag älskar att få röra på mig titt som tätt - för det är så skönt och så roligt (ibland mest efteråt), dessutom blir det precis som för barnen - mindre kiv och mindre energi som inte vet vart den ska ta vägen.

MEN min grund, trygghet och bekräftelse som människa finns hos Gud - han som har skapat mig, leder mig och känner min framtid. "Du är vad du är skapad till" skulle programmet heta och jag fick chans att göra ett.

Vi är skapade till individer med ande, själ och kropp. Därför behöver vi mat, träning och vila för ALLA dessa saker - det är då den där inre glädjen kommer, den som inte är beroenden av omständigheterna och som bär igenom livet. Oavsett om man har sorg, mycket att göra eller höstlov.

Tillsammans på vägen! /Frida

Fridas Hälsoblogg

Välkommen till bloggen du ska följa om du vill få tips om hur du får livet att gå ihop med tro, träning och vardagsliv. Bloggare är SFL:s hälsoprofil Frida Nyberg som är tvåbarnsmor och jobbar både som gyminstruktör och pastor. Hoppas du får en trevlig och utmanande läsning och tveka inte på att ställa frågor eller kommentera inläggen.