Du är här:Start

10 sep onsdag

Vilken bild vill du ge?

Sitter idag på flygplatsen i Luleå och väntar, jag, Bill och Bull (Olivia o John alltså) ska fara en vecka till Turkiet. När jag ansökte om ledighet för Olivia från skolan skrev jag "semester/jobbresa"...misstänkt - japp, men inte desto mindre sant! Jag ska koreografera tills jag storknar! Fick i fredags frågan om att börja koreografera anläggningens CORE-PASS och ska försöka hinna med så mycket som möjligt av vårens SENIORPASS också (som jag har koreograferat i 7 år). Med WiFi och en iPad kan man göra mycket!

Mitt i allt detta är det också release på de nya koreograferna från Les mills, så jag kommer att öva in Bodypump på flyget när barnen sover :)

Idag körde jag det nya Bodystep passet - svettigt värre! Här ovanför ser ni en bild från gårdagens innötning av passet. På tal om bilder och träning så formligen EXPLODERAR sociala medier och bloggar med bilder av muskler, muskler och åter muskler. På bara några år har det blivit helt PK att visa upp sina resultat i närbild i olika vinklar om och om igen. Vadå då, kanske du tänker, what's the problem?!?

I min värld innebär det här faktiskt ett problem, både för mig själv men kanske främst för ungdomar som växer upp idag. Jag är pastor och har jobbat på gym länge (i 12 år) och någon av er kanske tänker att jag borde vara immun och ha nog distans för att det inte ska bekomma mig - men ärligt... Nej, där är jag inte än och jag vet faktiskt inte om jag någonsin kommer att komma dit! För mig blir skitsnygga kroppsdelar en påminnelse av min egen kropps brister och i bästa fall blir jag taggad att träna eller äta bättre men oftast blir tankarna självkritiska och otacksamma inför min egen hälsa (som jag har ALLA skäl att vara tacksam för!)

För vi lever i ett samhälle som är så präglat av jämförelsens förbannelse, där de som är relativt nöjda med sin kropp visar upp den. Nej förresten, ibland visar man upp kroppen fast man är missnöjd. - men då är man nästan alltid ifärd med att göra en förändring av kroppen så att man sen kan visa "efter bilden".

Men ska man inte få vara nöjd med sina resultat, man har ju faktiskt jobbat för dem! Jo, fast måste man visa upp dem för andra på det sättet - vad gör det med oss? Med vår syn på träning överhuvudtaget? Vi går från att träna för att vi mår bra, lever längre, får mer energi i vardagen, för att det är roligt till att träna för att visa upp oss för varandra. Jag vet att det är att dra det till sin spets - jag tror att ni fattat poängen.

Men det är ju mitt största intresse, ska jag inte få dela med mig av livet till andra? Jo, men frågan är då HUR vi gör det och varför, är det för att få en bekräftelse-boost eller för att dela livet med andra och försöka peppa och lyfta våra medmänniskor?

Hur gör man då? Det kan bara du själv komma fram till - men jag brukar tänka att det jag skriver och de bilder jag visar ska lyfta andra, att både de som är nöjda med sig själva och de som just nu har svårt med sig själva ska känna att de duger och kan bli inspirerade.

Alla vill bli älskade och bekräftade och för mig är vetskapen att jag är skapad och älskad av Gud helt avgörande, att Gud håller mig i sin hand och oavsett vad jag presterar, huruvida jag lyckas eller inte, eller om jag riktigt ställer till det för mig så vill han leda mig rätt, ge mig kraft och förlåta mina snedsteg om och om igen.

Och detta behöver jag höra varje dag! Därför läser och lyssnar jag hellre på dem som påminner mig om det än kollar in det som påminner mig om motsatsen.

26 aug tisdag

Kroppens predikan

Sitter i bilen på väg till Ö-vik, ska på en tre dagar lång arbetskonferens som heter "Älska Norrland", den anordnas i början på hösten varje år för alla pastorer som jobbar i Norrland.

Till vecka drar alla olika grejer igång både i kyrkan och på gymmet. Så det här är lugnet före stormen (även om det är fullspäckat schema så känns det som det), att tillsammans med andra pastorer få dela livet och hämta inspiration och kraft hos varandra och Gud är verkligen toppen!

Tycker bara att det är liiite för mycket stillasittande och liiiite för lite rörelse, men löparskorna är med så jag får utlopp för all energi :)

Jag ska ha ett seminarium, på teamträningsskolan, som handlar om att leda när man upplever motstånd. Att kunna hitta en väg när det går tungt. Nu kommer jag ju att tala till människor som rör sig i kyrkmiljön, men jag tänker att mycket också handlar om livet i stort. För vad vi än gör, vilken position vi än har, vilken familjesituation vi än lever i, så får vi känna på motstånd - ibland mer än vad vi tänker att vi fixar. Jag brukar ofta kolla på kroppens funktion för att förstå mig på Gud och hur jag fungerar (eftersom jag tänker att han har på något sätt designat oss).

Här är en liten del av vad jag ska säga:

Det som är en självklarhet för att bli starkare är ju att träna kroppen, och vad är träning – jo att ge kroppen motstånd, ju större motstånd desto mer träning.

För att bli starkare och bygga muskler krävs så klart träning – det som händer när man tränar är att man bryter ner muskulaturen, om man skulle lämna musklerna bara så efter träningen så kommer man alltså att få motsatt effekt – man blir svagare. MEN om man efter träningen äter protein som är kroppens byggstenar så kommer muskulaturen att växa och vid nästa tillfälle klara motståndet ännu bättre. Men inte nog med det – uteblivna resultat, sjukdom och stressfrakturer är vanliga om man glömmer den tredje komponenten för att bli starkare – VILAN! Kroppen behöver återhämta sig för att sedan kunna ge järnet!

Precis så här tror jag att vi fungerar när det gäller vårt inre liv! För att vi ska växa som människor och få en god inre hälsa så behöver vi motstånd, för tänk efter själv - det är ofta när vi möter motstånd som vi slipas till, lär oss saker och blir mer förstående och ödmjuka. Dessutom är i stort sett allt som är värdefullt för oss fyllt med en massa motstånd - saker som kräver mycket jobb, helt enkelt (förhållande, arbete, hälsan, vänner osv)

Om vi helt utelämnade möter motstånd så bryts vi ner, många i dagens samhälle lever med psykisk ohälsa, hat, bitterhet eller likgiltighet. Vi
är inte skapade till att klara alla motgångar och utmaningar i livet.

MEN (nu kanske ni tycker att jag säger emot mig själv) jag tror vi är skapade att klara av alla prövningar, allt motstånd och alla utmaningar – men inte själva. Gud har skapat oss till att vara i relation med honom och våra medmänniskor. SÅ med Guds och våra medmänniskors hjälp tänker jag att vi är gjorda för motvind, att vi växer och blir starkare med motgångarna och att vi är gjorda för att komma ur omöjliga situationer och göra omöjliga saker.

Men när man är igång och allt rullar på är det så lätt att prioritera eller glömma bort vilan – och för att hålla i längden så MÅSTE vi vila. Sätta sig i lä för en stund och låta allt bara få vara. Kliv in i ambassaden, stäng dörren om allt oväsen omkring dig. EN dag i veckan! Ett av de tio budorden är att vi ska helga vilodagen – den står tex i samma uppräkning som att inte döda. Gud vet att vi måste vila för att kunna fungera och ta rätt beslut. Ringa in din vila – säg nej, då kommer dina andliga muskler att växa och du kommer att bli uthållig pga att du möter motståndet tillsammans med andra människor omkring och Gud i och med dig.

Fundera hur du tänker kring att möta motstånd. Utmana dig att ta hjälp av andra och om du vill, av Gud, när det är kämpigt. Han finns där för oss alla och vill ge av kärlek och kraft till varenda människa som ber om det - vem vi än är och vart vi än är i livet. 

Tillsammans på vägen! /Frida

 

12 aug tisdag

Godis, sötfika och annat slisk

Har du någon gång blivit utskälld av din man, förälder, din fru eller ditt barn och du innerst inne vet att dom har rätt men något inom dig gör ändå att du bjuder upp till kamp?

Det har jag... många gånger! Och då inser jag hur viktigt det är att både våga fostra andra men också kunna ta emot att någon fostrar mig, inte bara när jag var barn, utan livet ut.

Min man är en relation- aktivitets- och jobbmänniska. Han hämtar glädje i att få göra praktiska saker tillsammans, helst ute i naturen. Att sitta still och "bara vara", se på tv, surfa, eller hålla på med sociala medier och annat i den stilen faller honom inte alls i smaken. Så oftast får jag en (mycket välbehövlig) utskällning lite då och då när sånt tenderar att ta överhanden i vardagen.

Förra veckan gjorde vi bort våra två barns kompiskalas, dom fyller år i september, men då har vi alltid mastodont-mycket att göra, dessutom ville dom ha bastuflottskalas resp vattenkrigskalas och då passade det ju alldeles utmärkt att ha dom under vår semester.

Sagt och gjort - jag fixade godis, fika och glass och tänkte inte så mycket mer på det tills det bara blev för mycket för min man. Och han ifrågasatte mitt beteende vilket gjorde att jag verkligen fick en tankeställare... igen! Tro nu inte att jag köpte det där och då, å nej, jag försvarade mig självklart med: "alla andra..."

Han sa bl.a.
- varför lär vi våra barn att man ska proppa i sig massor med sötsaker när det är fest?
- varför beräknar vi att barn ska äta lika mycket som vuxna? De som då redan har problem är dom som kommer att äta upp allt!

Jag vet ju att han har sååå rätt, men någonstans tappas det så lätt bort. Man tänker att man är snäll, att dom blir glada och att det är ju bara deras kalas en ggr/år. Och jag har grunnat på detta en vecka nu och har en jättesvårt utmaning både till dig och till mig själv:

I höst ska jag iaf försöka dra ner på allt onödigt socker i vardagen. Jaha, kanske du tänker...ska det bantas nu?!? Nä, det är inte så jag menar, utan att tillsammans verka för att rensa ut föreställningen om att man måste proppa i människor socker för att man ska vara en lyckad värd/värdinna.

Ex:
- När jag bjuder hem människor kan jag fråga om dom vill ha en kaka till kaffet istället för att bara ställa fram en massa sötsaker - för det är mycket lättare att säga nej då än att säga nej när den där fantastiska kakan ligger framför en.

- Variera festkvällen med skivad frukt, bär och nötter istället för ett dignande bord av sötsaker. Man behöver inte alltid få lovord för sin fantastiska kladdkaka.

- Räkna med att människor ska äta EN sötsak istället för 7 sortes kakor.

- Är det en planeringskväll mitt i veckan - bjud på ett gott kaffe, te eller smaksatt vatten. De som tränar och behöver äta mer på kvällen kommer se till att dom får i sig det ändå - för resten är fikat helt onödigt!

- Är det någon som inte fikar så träna på att inte säga: Va?!? Varför fikar du inte?!?" varför ska man behöva förklara varför man ibland väljer bort att fika? Det finns ju ingen som säger "Va?!? Ska du verkligen ta 3 kakor" när tallriken är fylld med mer fika än vad som egentligen är bra för kroppen.

Min erfarenhet är att det är dom som kämpar mest med att hålla igen på sötsaker, som också har svårast för att sätta lagom-gränsen när de väl står inför att kunna äta mycket mer än lagom. Och varför kan inte vi då försöka hjälpa oss själva och varandra till en sundare och mer välmående vardag där sockret inte står mest i fokus utan vad vi gör och vem vi är med. Om alla tänker att man minsann inte vill vara den som andra tycker inte alltid bjuder på dignande bord och massor av godsaker kommer det att fortsätta eskalera med ohälsa bland både barn och vuxna. För ärligt så krävs det MYCKET disciplin och viljestyrka att hitta goda vanor när det är lördag hela veckan på både arbetsplatser, skolor, restauranger, i hemmet och i kompisgänget. Det säger jag både av egen erfarenhet men också bara genom att kolla på vår omgivning.

Jag menar inte att alltid ta bort och välja bort det goda, självklart ska man få njuta av något man tycker är riktigt gott (godis i mitt fall) men att hjälpa varandra till en sund nivå i vardagen.

Tillbaka till kalaset, inför det andra kalaset tänkte jag till och bjöd då "bara" på korv, bröd och mos + en godispåse. Glassen fick stå kvar i frysen och fikat bakades/köptes aldrig och barnen var sååå nöjda - för då la vi mer tid på att fylla en massa ballonger med vatten till deras vattenkrig :)

Tillsammans på vägen /Frida

30 jul onsdag

Semestertripp

Sitter på E20 mitt i Sverige på väg till Stockholm. Vi har hunnit en bra bit in i vår semestertripp och jag är extremt leds på diverse "får jag..."-frågor som just nu haglar över oss från baksätet, men annars känner jag mig priviligierad och glad!

Jag har lärt mig några saker på denna resa:
-Norge är awesome när det gäller att bada, sola och träna i naturen.
-I Lysekil är det härlig snorkling.
-I Trollhättan finns en superfin Pingstkyrka med en väldans trevlig pastor (med fam)
-Skara sommarlands nya attraktion "Big drop" ger SJUKT mycket adrenalinpåslag!

I tränings och matväg blir det lite hipp som happ, men så kan det också få vara. Diverse motionsformer som jag nämnde i förra inlägget har det blivit, men också något svettigare än så, och om du har slut på ideer för vad man kan träna sig svettig på i sommar kanske du får någon ide här?!?

Löpning: Om man har möjlighet, är det riktigt roligt att löpa på sommaren. Är man hemma har man ofta sin "runda", lägg ner lite möda på att ha något bra i lurarna så kommer du tycka ännu bättre om löpningen. Är man på vift är det riktigt kul att få en uppfattning av nya städer och dess omgivningar. Måste bara passa på att tacka Jörgen och
Britta för deras härliga sällskap och guidning i löparspåret i Trollhättan. TIPS: för dig som har svårt att motivera dig. Lyssna på något du gillar i bok/predikan/sommarpratare-väg så blir rundan en belöning att också få lyssna på det du längtat efter.

TABATA: Ett extremt effektivt pass! Använd en app (jag har Tabata Pro men det går säkert att hitta andra) det som är bra med den är att man kan ha musik på Spotify som höjs när man ska köra och sänks när man ska vila så slipper man titta på skärmen hela tiden.

Ställ in antal Tabatas & Cycles - 20 sekunders work och 10 sekunders rest är 1 Cycles och det gör man alltså 8ggr = 1 Tabatas
Hela grejen med detta är att jobba 100 procent när det är work och vila helt på Rest.

Man kan göra 8 av samma övning eller varva två övningar... Ex 8 x upphopp eller 1 x upphopp, 1 x utfall, 1 x upphopp, osv till 8.

Det pass jag har kört i sommar har sett ut så här:
2x uppvärmningslåtar ca 8 min (jogga, knälyft, gunga sida/sida, skidåkarestakning osv - rörelser som engagerar hela kroppen, rörelser som får höft- och axellederna att användas åt olika håll och rörelser som värmer upp rygg/mage)

Sen har jag kört TABATAOMGÅNG nr 1 med varannan Cycle upphopp (alternativt Burpee) och varannan utfall (alternativt utfallshopp varannat ben).

Sen har jag kört en TABATAOMGÅNG nr 2 med varannan Cycle springa, varannan armhävningar.

Efter det har jag lagt in en låt ryggstyrka med olika rygglyft, benlyft och kombinationer diagonalt ben och armar - allt liggandes på mage.

Sen ökar pulsen igen med ytterligare två Tabataomgångar: nr 3, rulla bak på marken, snabbt upp slå 8 slag framåt vä/hö varvat med ligg ner på magen upp till en snabb ninjaposition (ena benet lite snett framför det andra, sjunk ner djupt) åsså direkt ner på mage igen.

TABATAOMGÅNG nr 4: mountainclimber varvat med axelpressar.

Som avslutning av passet har jag kört en balanslåt ca 4 min, en magstyrkelåt ca 4 min och tillslut en härlig stretch under bar himmel.

Passet jag kört är alltså en blandning av lite allt möjligt, man kan komponera det hur man vill. Som tabataövningar är det toppen att använda sånt som engagerar så stor dela av kroppens muskler som möjligt - hjärtat ska picka på ordentligt! Varför inte testa en löprunda med tabatainslag - kanske ett sätt att variera och utveckla löpningen? har du aldrig kört Tabata förut kan det vara bra att börja med en eller två Tabatas så att man kommer in i det.

Är du intresserad av tips till övningar så hör gärna av er - jag har en uppsjö :)

 

CIRKELTRÄNING: använd gärna tabataklockan och ställ in den på 30 sek work, 10 sek rest (Man kan ha andra tider men jag föredrar 30/10). Bestäm X antal övningar och gör i ordning för det. Jag använder konceptet som min kära kollega Ann-Helen på Strand Fysiocenter (gymmet jag jobbat på) använder.

Ta ut 4 benövningar, ex burpee, utfall, baksida lår, tåhävningar. Gör 4 omgångar av samma övning, sen byt direkt till nästa. När man gjort färdigt kan man dricka lite och peppa för nästa muskelgrupp.

Ta ut 4 armar/axlar/bröst-övningar, ex armhävningar, tricepsdips, bicepscurls, axelpress. Kör 4x4, sen paus inför sista.

Ta ut 4 rygg/mage-övningar, ex roddar, sidocrunch, rygglyft, plankan.

Tanken är att det ska vara riktigt tungt, så är övningen för lätt, lägg på mer vikt eller gör rörelsen tyngre genom att gå djupare/högre eller göra den snabbare.

 

Nu är vi strax framme vid hotellet som vi ska sova på i natt - längtar faktiskt till vanlig frukost och våra egna sängar, men ser också fram emot de sista dagarna på vår semester. Det är väl som livet oftast är: både och!

 

Tillsammans på vägen :) /Frida

16 jul onsdag

Sommarträning för alla!

I någons huvud "träningen, den får jag ta tag i till hösten när alla rutiner ändå sätts igång". Har det någon gång varit du som tänkt så?

På sommaren vill nog alla njuta - sol, bad, grillmiddag, inga måsten, glass, kvällar som det inte spelar någon roll om dom blir för sena, grön natur och avkoppling.

Men det jag har upptäckt är att myntet har en baksida! För mig innebär denna sorts sommarnjutning också: morgonseghet (när man sover mycket längre än man borde), irritation och oro i kroppen - nästan lite bakfylle Ågren (när godiset, glassarna, fikat och allt annat sött inte bara äts på lördag utan varje dag), trög i magen (vi fördjupar oss inte mer i det än såÄ), tankarna dras väldigt ofta till allt ätbart (på jobbet springer timmarna iväg och hipsvips är det lunch - medan nu är man kanske hemma, kylen eller skafferiet är nära, och man kan hinna dit många gånger mellan målen så att småätandet blir en vana för kroppen och då också för tankarna).

Fast det hör väl till kanske du tänker, men jag tänker att det inte alls behöver göra det!

Lite rolig kuriosa: När den första semsterlagen kom 1938 var man mån om att arbetarna skulle tillbringa semestern så att man var "fit for fight" när arbetet startade igång igen, så DN publicerade då artikeln "10 råd åt den semest­rande."

"Försök införa någorlunda regelbundna vanor. Stig upp, ät, bada, sporta och lägg er på bestämda tider, så är ni snart alldeles utvilad", tipsade tidningen DN bland annat om 1938. :)

Nä, så vill vi kanske inte heller ha det, men att ha semester och ledighet kanske inte behöver innebära att vara inaktiv och äta mycket. Det kanske istället kan få vara så att vi har möjlighet att bryta vardagen, att inte ha kalendern fullbokad och att ta sig tid med våra relationer och vårt välbefinnande - att det är det som är det viktigaste! Och om vi ska ta oss tid med vårt välbefinnande ska vi ju verkligen inte vänta med träningen till hösten - utan sommaren är en superhärlig tid att starta igång träning alternativt hålla igång träningen! Varför då?!?

1) Det är lättare att spontanträna eftersom man oftast är ledig mer under sommaren.

2) Den stora snöhögen (alt vattenpölenÄberor lite vart i Sverige man bor) har nu förvandlats till ett grönt gympahallsgolv (gräsmattan alltså!)

3) Det är lätt att klä sig för utomhusaktiviteterna (så lite som möjligt, typ)

4) Batteriet i mobilen håller längre i 25 graders värme än i 25 graders kyla så man kan ha appar och musik igång hela passet.

5) Barnen i ens familj eller i omgivningen inkluderas mer i sommarträningen då det är mer lättillgängligt för dem att hänga med på deras villkor.

Ja, ni märker, jag kan hålla på hur länge som helst att vurma för sommaträningen.

Här skulle jag kunna säga "lycka till" och "kom igen" och "kör hårt" för att sedan avsluta inlägget. Men eftersom jag känner mig själv så fortsätter jag skriva lite till.

För jag tror att jag inte är ensam om att behöva inspiration och fasta tips. Själv går jag titt som tätt på andra träningsformer än vad jag själv instruerar och för andra instruktörer eller testar några nya övningar från nätet eller någon app, för att få nya idéer och hålla lågan uppe - det blir så mycket roligare då!

Så vill du ha svar på HUR DÅ? Ska jag ge dig lite tips:

Motionera under sommaren:

KLASSIKERN: Morgon- eller kvällspromenaden. Skönt, naturupplevelse, tillsammans med någon eller med en bra ljudbok/musik/predikan/sommarpratare (Tips för lyssnare kommer längst ner).
UTMANA KLASSIKERN: När du kommer hem gör tex 20st vardera av Benböj, Rygglyft, Armhävningar, Utfall, Situps (välj antal efter din form, men utmana dig att göra lite fler än du tror att du fixar).

UTFLYKT MED FAMILJEN/GÄNGET: Gör en utflykt (cykla till något mål, bestig ett berg, gå ut i skogen till ett givet mål eller ngt annat)
UTMANA UTFLYKTEN: Lägg in lite intervaller - cykla X-antal sträck i full fart, cykla som vanligt ett tag och kör sedan igen. Säg "Först upp", och öka farten på väg emot bergets topp. Lek tafatt i skogen - garanterat puls!

PÅ STRANDEN: Bryt ligga på mage, ligga på rygg, sitta en stund några ggr under strandvistelsen med aktivitet. Och nej, jag säger inte till dig som självmant redan har hunnit simma till flytbryggan 3 ggr och kastat tennisbollen 40 ggr med kompisen innan andra ens hunnit ordna till filten, utan till dig som tycker det känns sååå jobbigt att behöva resa på dig (jag har också lätt att komma in i den feelingen när jag solar/slumrar/löser korsord/lyssnar ljudbok på stranden) Man har faktiskt legat ner heeela natten så hjärtat behöver slå lite fortare så att blodet far runt med lite fart under dagarna - även på semestern.
UTMANING PÅ STRANDEN: Ta med bollar, frisbee, simglasögon och använd dem! Dyk gärna ner under vattnet mycket om du har möjlighet - hjärtat kommer att picka fort! Om du är på enskild strand eller vågar på en allmän: gör styrkeövningarna jag beskrev som en utmaning för "Klassikern" - är ni flera som gör den lovar jag att fler kommer att hänga på ;) Dessutom är det ännu skönare att sen ta ett dopp och lägga sig ner igen!

LEK-TRÄNING: JA! Man kan leka och träna samtidigt - en hit!!! Och man behöver inte vara ett stort gäng, ju färre desto mer puls!

- Brännboll med 2-4 pers på varje lag, man får slå och springa ofta :)
LITE MERA TRÄNING: Alla i utelaget sprintar mot den som tar emot bollen - och vänder och sprintar tillbaka till sin plats när bollen kastas till brännaren - ser fantastiskt roligt ut!


- Kubbstafett: En underbar blandning mellan kubb och "idioten"! Man kan vara 2 upp till nästan hur många som helst! Våra barn älskar denna och får aldrig nog!
LITE MERA TRÄNING: Var bara två och bestäm att först till X antal segrar vinner.

Tafatt, Knutgubbe, Pepparkakskull, osv.


Motionera och träning i dessa former är bra - men hur får man till den där lite mer utmanande träningen under sommaren? Den där svettiga, brännande, uppbyggande och härliga? Det kommer jag att skriva om nästa vecka :-)

Nu ska jag packa i ordning för att cykla till Brändön, min familj har åkt dit imorse medan jag stannade hemma och jobbade lite - så nu väntar en cykeltur på drygt 4 mil - men jag har färdkost (bilden ovan) och ska stanna på lantbutiken i Smedsbyn och köpa glass.

Skriv gärna kommentarer, hör av er, fråga, tyck till - jag ger gärna tips och råd om träning på sommaren osv.

TILLSAMMANS PÅ VÄGEN! /Frida

PS; TIPS TILL LURARNA!

Nyfiken på hela människan med tema tro, mat och träning? - Lyssna på predikan om detta från Willow Creek i deras serie "STRONGER", denna heter "STRONGER IN BODY": http://web9.willowcreek.org/mediaplayer/downloads/mp3/WEmessage20140202.mp3

Hela serien "STRONGER" rekommenderar jag varmt: ex "stronger in faith", "stronger in love", "stronger in patience", "stronger in marridge" osv. Glöm bara inte att det är från USA - vissa kulturella skillnader kan förekomma ;)

DS

3 jul torsdag

Tillsammans

Den här veckan är jag på Lappis, eller som det egentligen heter: Lapplandsveckan.

Det är en kristen festival i Husbondlinden, Lycksele. What is that?!? Kanske du tänker... Tänk dig en stor camping med människor från hela Norrland, tänk dig ett superstort tält för möten, konserter mm, ett barnområde med en flera halvstora tält och lekytor, ett ungdomsområde med ett stort tält, häng ytor och volleybollplan. Ett café, en affär, ett kapell och en lång toalettbyggnad där många gör sina behov samtidigt som man skriver vem man är kär i på väggen (om man är i 11-15 års ålder iaf) - typ så.

Och här ber vi till Gud (det gör jag ju hemma också, men det känns gott att göra det tillsammans ibland), lyssnar på bibelstudier och seminarier om tro och relationer, sånt här: föräldraskap och gränssättning, identitet och självbild, en tro som bär, när livet går sönder, hur kan vi hjälpa de med drogproblem osv.

Barnen har möten med sång, musik, draman, bibelberättelser, tävlingar och lekar. Ungdomarna har sina möten med mycket snack om Gud, intressen, sex, kompisar och livet - allt det där som snurrar i den åldern. Sen finns den kreativazonen (några tält till...) där man får testa laga mat, måla, spela instrument, dansa, baka mm.

Mitt i denna mylla där möten sker - himmel och jord, skratt och tårar, bus och allvar så har jag ändå saknat en sak, att få röra på mig. Visst, tidigare år har jag varit ute och sprungit, en volleyboll turnering för ungdomarna har anordnats och dansseminarium funnits. Men det jag velat är att få röra sig tillsammans, svettas, kämpa och efteråt njuta av känslan. Det är ju något alldeles speciellt att få träna TILLSAMMANS.

Så i år har jag kört två pass som jag kallat crossträning, en blandning av lite allt möjligt, Aerobic, Tabata, CORE och balans. Klippt gräs, en sjö nedanför och solsken - det kunde nog inte ha varit mer idylliskt. Och tydligen gav det resultats också för många har med en anklagande röst beskrivit sin träningsvärk för mig...men ändå varit väldigt nöjda.

Så pass nöjda att de vädjade om ett pass till och jag är ju inte den som är den :) så på lördag kör jag en gång till!

Utmaningen förra inlägget var ju att fundera kring vad och vilka man tycker är allra viktigast i sitt liv. Om du nu har kommit på det så vill jag utmana dig de två kommande veckorna att köra två träningstillfällen med någon som ditt hjärta prioriterar - för det är något väldigt härligt att få träna TILLSAMMANS!

Tillsammans på vägen! /Frida

18 jun onsdag

Hjärtats prioritet

Ögonen går nätt och jämt att öppna, det svider när jag sväljer och huvudet har fått en extra tyngd.

Efter att igår avslutat ett 4-dagars barnläger (som jag har varit ansvarig för) och precis dragit på mig en förkylning är denna morgon lite mindre välkommen än annars.

Men en morgonpromenad och grötfrukost senare verkar det som att kroppen kan och faktiskt vill komma igång även idag.

Vi har fått många positiva reaktioner på att vi på Sport for life har startat denna blogg och det känns jätteroligt. Redan förra veckan började jag fundera på vad jag skulle skriva nästa inlägg. Det som har snurrat till denna vecka är hjärtats prioritet. Vad är det som är viktigast i ditt och mitt liv? Hur kan vi göra så att mer av vårt liv fylls av det vi faktiskt tycker är allra viktigast?

För mig är min tro, mina relationer och min hälsa väldigt viktiga. Tron är grunden för mig - det allt annat vilar på. För ALLT annat kan tas ifrån mig, en hemsk tanke, men inte mindre sann för det. Men Gud står fast, överger mig aldrig och älskar mig för den jag är. Mina relationer är också helt avgörande för mig - att dela livet helt, nära eller lite på avstånd med olika människor är en sådan källa till glädje, liv och kraft som inte går att ersätta med något annat. Och till sist hälsan - när kroppen mår bra finns det så mycket energi och kraft att plocka ut och använda till det som är både viktigt och roligt.

Vad är ditt hjärtas prioritet? Det kan vara väldigt nyttigt att tänka igenom. För ibland prioriterar vi det vi egentligen inte vill ska få ta så stor plats. Vi kan tex låta jobbet, sociala medier, tidningar och tv, intressen osv fylla våra dagar så att relationerna, hälsan eller (om man har en) tron får stå tillbaka.

Om du tycker din hälsa är viktig (vilket jag tror att de flesta tycker) men låter livet flyta på i ohälsa månad efter månad, år efter år kanske det är dags att låta hjärtats prioritet få större plats - för att du egentligen vill det! Lägg upp en plan - börja litet. Om du är inte alls rör dig kanske det handlar om att 2ggr/vecka de närmaste två veckorna prioritera 45 min rörelse istället för tv/tidning/datorn/boken eller något annat stillasittande. Promenera, spring, cykla, simma besök ett gym eller något annat.

Jag vet inte om det är ok att skriva detta på en blogg som ska uppmuntra till träning, men jag tror detta är superviktigt; för mig (och jag tror för endel andra också) där träningen tar en stor del av livet, där tävlingsmoment kanske ingår och där tydliga mål är utsatta kan träningen bli FÖR viktig. När tex träningen går före familjen i hjärtats prioritet. Jag var där och snuddade för några år sedan. När dagarna utgick från träningen, där det var svårt att dra ner, flytta eller anpassa träningen eftersom relationerna krävde det just då. När ALL min egen tid och energi går åt att bygga upp min egen hälsa så blir det (i mina ögon) ohälsosamt, för sakta men säkert bygger man upp egot och egot rimmar aldrig väl med fungerande relationer och ett liv som är utgivande för andra (vilket jag iaf önskar att mitt liv kan få vara).
Så allt detta med träning och hälsa upplever iaf jag är en svår men viktig balansgång - att använda och sköta den kropp vi ska leva med hela livet på ett bra, sunt och hälsosamt sätt för att få mer energi och kraft. Samtidigt som det inte tippar över och blir ett egocentrerat tränande och ätande där jag, mig och mitt är i centrum och mina relationer med Gud och andra människor får stå tillbaka.

Hur får man detta att gå ihop då?
För mig är det min tro och min relation med Gud som hjälper mig även i detta. 10 Guds bud kan kännas extremt oaktuella, men jag har så mycket hjälp och vägledning av dem i min vardag. Det tredje budet lyder: "Tänk på att hålla sabbatsdagen helig". Att en dag i veckan är vigt för mitt hjärtas prioritet. Det jag tycker är viktig; min relation med Gud och mina medmänniskor får varje vecka ta plats. Det är som att mitt liv springer iväg under veckorna - hamnar lite i otakt; i dom gnisslande relationerna, i missförstånden och i de dåliga valen som jag gör - men så får jag stanna upp en gång i veckan, göra upp med och säga förlåt till de jag behöver och låta mitt liv kalibreras igen. Saker får rätt perspektiv och jag upplever ofta att det lägger saker på rätt plats i livet, saker och ting får sunda proportioner.

Utmaning: Bestäm dig för vad som är det viktigaste sakerna i ditt liv - fundera igenom det för dig själv. Sen måste du börja prioritera och handla efter detta - det spelar ingen roll om du och jag tänker att vi trycker att det är viktigt med tex hälsan om vi aldrig prioriterar den, det är när vi handlar det händer. Ta "kom igång"-utmaningen som finns i texten om hälsan inte har fått ta någon plats i ditt liv. Eller för er som har mer än fullt upp - ta utmaningen att en gång i veckan (en ledig dag) vara helt ledig ifrån jobb, sociala medier och allt annat som lätt fyller våra kalendrar och vår tid ifrån det som är vårt hjärtas prioritet.

Tillsammans på Vägen /Frida

(Här ovan är en bild på några som mitt hjärta vill prioritera: min familj…)

 

9 jun måndag

PREMIÄR!

Nuuuu kööööör vi!

Idag är det premiär för Sport for lifes nya blogg! Jubel, pompa och ståt, musik, glädje och dans (därav bilden...)

Jag som kommer att tycka, tänka, pusha, utmana och skriva i denna blogg heter Frida Nyberg och är Sport for lifes dagsfångade nationella hälsoprofil.

I denna blogg, som kommer att uppdateras minst varannan tisdag, kommer jag att ge tips och råd om hela människan som en enhet: ande, själ och kropp. En liten del av arbetsbeskrivningen för mitt uppdrag ser ut så här: 

"Hälsoprofilen ska kunna vara en ”sund röst” i dagens djungel av nyandlighet, hetsjakt på kilon och perfekta kroppar."

Detta blir verkligen en utmaning som heter duga, men jag ser fram emot att få sätta tänderna i den!

För alla er som redan här har fått ångest av allt sunt, glättigt pepptalk kan jag berätta en hemlighet - jag sitter vid min IPad, barnen har precis somnat efter många om och men, jag har i två timmar gjort en massa måsten som disk och tvätt så att svetten ifrån mina två kvällspass har hunnit torka in, men bara för att det trådlösa WiFi inte räcker till vår säng så sitter jag nu här och luktar... nej stinker, vid köksbordet. För när jag sen tillslut äntligen får så pass mycket energi att jag orkar gå upp för trappen och duscha vill jag kunna krypa djupt ner under täcket. 

Min vardag är som er andras - medgång, motgång, glädjeämnen och kamp. Hur kan du och jag mitt i allt detta få vila i vissheten om att vi är älskade för dom vi är. Hur kan alla de små valen vi gör i vardagen, de som egentligen påverkar vårt liv mycket mer än vi tror, bli det vi verkligen vill - det vi vet att vi mår bra av?

Varför skulle jag kunna svara på frågor av den digniteten? För att göra en lång historia hyfsat kort så har jag till att börja med fyra olika jobb:

1) Jag jobbar som Pastor i Bodens Pingstförsamling (Samordnande för bárn o ungdom, Ledarutveckling och Undervisning är mina huvuduppgifter.

2) Jag jobbar också på ett gym som instruktör och koreograf (instruktörserfarenhet: Bodypump, Zumba, Seniorträning, CORE, Step-up, Bodybalance, Afropowerdance, Tabata, Aerobic, Bodystep, Crossfit)

3) Jobbar även för ett världsomspännande företag som heter LesMills, de utbildar, licensierar och säljer förkoreograferade pass till gym (ex Bodypump, Bodycombat, Grit mfl) Jag får hemskickat videor på instruktörer som gått grundutbildningen, tittar på deras pass, coachar, finslipar, kommenterar och ger dem sedan licens om de uppfyller kriterierna. 

4. Också det senaste jobbet i "samlingen": Hälsocoach för Sport for life, och vad det innebär kommer ni så småningom få upptäcka här och på andra ställen :) 

Sen har jag själv endel erfarenhet av motgångar och utmaningar, både fysiskt och psykiskt, som kanske är det som lärt mig allra mest. Att vara sängliggande och senare rullstolsburen i en månad av en skidolycka och vägen tillbaka efter det, att föda två barn med allt vad det innebär för kroppen under och efter graviditeterna. Att vara uppväxt i en familj som ätit mycket godis, popcorn, chips och läsk till vardags - för att sedan som vuxen kämpa med sunda vanor och vad som är lagom. Att jobba i en miljö där kroppen ofta blir en slags Gud och utseendet definierar hur lyckad och lycklig man är (Jag pratar alltså om gymmet, inte kyrkan... för alla er som kände sig förvirrade). 

Detta är ett axplock av erfarenheter som jag kommer att ösa ur i mitt bloggande.

Men för att det här inte ska bli en blogg som kan vara lite trevlig att läsa ibland så kommer jag också att utmana dig - ja just dig!!!

Det kan vara träning, kost och mental träning men också utmaningar i andligt utövande, relationer och vanor/ovanor. Man kan läsa mycket bra och klokt, men förändringar i ens liv sker alltid när den goda tanken också blir till handling. 

Men det är precis som i Mästarnas mästare, ingen åker ut första veckan och denna första vecka på bloggen blir det ingen utmaning - utan vi låter denna historiska världshändelse; att Sport for life nu har startat en ny blogg, få sjunka in! 

Skriv gärna kommentarer, frågor och tillrop hur mycket ni vill! 

 

Tillsammans på Vägen /Frida

 

 

 

Fridas Hälsoblogg

Välkommen till bloggen du ska följa om du vill få tips om hur du får livet att gå ihop med tro, träning och vardagsliv. Bloggare är SFL:s hälsoprofil Frida Nyberg som är tvåbarnsmor och jobbar både som gyminstruktör och pastor. Hoppas du får en trevlig och utmanande läsning och tveka inte på att ställa frågor eller kommentera inläggen.