En nybörjares tankar…


Förväntningarna var höga. Jag hade hört mycket om lägret innan, men visste ändå inte vad jag hade att vänta när jag för första gången satte min fot inne på Musköten i Umeå.

Lägret blev dock inte alls som jag trodde, det blev betydligt bättre!

   Jag fick nys om Sport for Life under mitt år på Bibelskola Grow i Pingst Jönköping. Jag hade hört om organisationen någon gång tidigare, men aldrig riktigt förstått innebörden. I bibelskolan kom jag i kontakt med både Paul Kobylarz och Andreas Andersson och fick se en liten glimt av det arbete som de brinner för. De ville komma med förändring i den tuffa, hårda idrottsvärlden och direkt tänkte jag: det vill jag också vara med på!

   Efter en intresseanmälan och lite fixande blev jag uppringd av Christian Falk från Umeå som bjöd in mig som ledare på deras innebandyläger i slutet av sommaren. Jag och Christian ingick i ett ledarteam med tio andra som tillsammans skulle ha ansvaret för runt 90 innebandyintresserade ungdomar.

   Lägret var fyllt av mycket innebandy (förstås!) fysträning, mat och lite sömn, men även en hel del hyss, lekar och samtal. För mig handlade lägret mycket om att bygga relationer; främst med de andra ledarna, men självklart också med ungdomarna.

   Jag, som den ledare som rest längst för att komma till lägret (Stockholm), fick ofta frågan varför jag var där.

”För er!” fick de alltid till svar. En del tittade lite konstigt på mig för att sedan byta samtalsämne till nåt helt annat. Andra frågade samma sak igen, men fick åter svaret: ”För er!”

Men det var ju därför jag åkte dit! För dem, för ungdomarna i idrottsvärlden, som annars kanske bara möts av arga, bittra coacher som trycker ner dem. Jag ville visa på ett annat liv. Ett liv fyllt med ljus och hopp om en strålande framtid: ett liv med Jesus.

   Jag lärde mig mycket den veckan. Jag fick tänjas i mitt ledarskap, utmanas i tålamod och sträckas i mitt sätt att tänka. Förhoppningsvis växte jag, det vill jag tror att jag gjorde, och jag tänker plocka med mig erfarenheterna till mitt nya jobb som ungdomsledare i Taberg.

   Till sist: Varför gör vi detta? För att innebandytokiga kids ska få springa runt efter en vit liten boll? Varför kämpar vi, stressar sönder oss själva, offrar semester och mycket fritid för att planerar in alla dessa läger?

För dem, för Sveriges framtida idrottshjältar, för att visa dem ett annat sätt att leva:

Livet med Jesus. Tänk vilken ära!


Sofie Gustafsson

Fler Krönikor
Prisma Teknik Crossnet AB Natumin Pharma