Sand mellan tårna
Visst är det fantastiskt att få känna sanden omsluta fötterna en varm sommardag på stranden. Jag ser fram emot sommaren. Då jag får känna den varma vinden och se ut över havet men också få känna sanden mellan tårna.
Vi har alla en inre bild av vad sommaren är för oss. Och visst är det så att alla vi har en relation till sand. Den kan vara jobbig, fastna och följa med överallt, skräpa ner, blåsa in i munnen, ner i saftglaset eller på mackan och skava i skorna. Den sand jag vill berätta om hoppas jag ska följa med, blåsa in och skava sig fast i mitt liv. (Bibelord Joh. 4:13–14) Sand som jag inte kan vara utan. Sand som jag vill ska vara med mig och påminna mig om hur fantastiskt god Gud är.
Jag har under en tid tänkt mycket på var jag har mina fötter. I vad eller var jag ställer dem. Hur viktigt det är att känna en bra grund under sig när det blåser. Flera av oss känner kanske igen texten i bibeln där det står att vi inte ska bygga vårt hus (bild av vårt liv) på stranden där havets vågor kan få sanden på marken att erodera. Utan att vi i stället ska bygga våra liv på fast grund, en trygg och säker grund där Gud får vara vår klippa. Och visst är det sant. Gud är klippan som vi ska bygga våra liv på. Vi har alla en fri vilja att välja att låta Gud vara vår grund och fasta trygghet.
Den sand mellan tårna som jag tänker berätta om är den sand Gud låter oss få känna runt våra tår (bild av vårt liv) när vi vänder oss till honom. Den frid och glädje när vi får känna hans omsorg och välsignelse svepa genom våra liv som en varm sommarvind eller som sanden som fyller alla skrymslen och vrår när vi står vid vattenbrynet och tittar ut över havet med böljande vågor.
Jag har vid flera tillfällen i mitt liv fått vara med om vägskäl som dyker upp när man minst av allt väntar sig dem. Detta har även hänt flera gånger i mitt idrottsliv. När man hamnar i skeenden i livet som får hela ens värld att ställas på ända. När man inte kan göra annat än att låta Gud ta kontroll över ens liv.
Som idrottare hamnar man ibland i situationer som man kanske inte kan påverka. T.ex. om ens karriär inte går som man tänkt sig, man blir skadad, man platsar inte i laget eller något så enkelt som att man förlorar en mer eller mindre viktig match. Finns det något som gör att man klarar att gå vidare? Ja, jag tror det. Idrotten är för många av oss en fråga om vem man är, vad man kan eller vad man vill bli.
Gud säger i sin bok, bibeln, att vi först ska söka hans rike och rättfärdighet. Då ska allt annat också tillfalla oss. (Bibelord Matt. 6:33) Jag tror att Gud gärna unnar oss framgång på ett eller annat sätt. Bara vi sätter det i rätt perspektiv. Har rätt fokus och ställer våra fötter, vårt liv på en fast grund, den klippa som bär. Då kommer vi få uppleva Guds omsorg, hans frid och välsignelse. Då får vi känna Guds sand mellan tårna. Det är inte alltid vi är känslomässigt medvetna om det, men sanningen är att vi är alltid villkorslöst älskade av Gud vår Far. (Bibelord Joh. 3:16)
Hoppas vi ses på stranden i sommar. Där sanden får hamna mellan tårna.
Christian Falk
Fler Krönikor
- En "nybakad" kaplan har ordet
- Paul Kobylarz på plats i Vancouver
- Guds tid - precis i rätt tid
- "Våga tro på den gåva Gud har gett dig"
- Kaplanutbildningen eldade på min låga
- Löparstjärnor som lyser för Gud
- Världsmästare som säger förlåt
- När Gud slog ned i idrottsbyn
- Mattias, HV71: "Sport for Lifes läger har betytt mycket för mig som person och som hockeyspelare"
